Jazzhands

Det dubbla i att skriva något relevant

“Lakonisk titel” gillar jag. Några vänner gratulerar till “bra tajming” med boken. Det känns dubbelt. Det är ju inte så att jag suttit med mitt manus och försökt tajma in bästa möjliga publiceringstidpunkt. Vilket de gulliga gratulanterna vet såklart, de tror ingenting sånt. Men ändå, visst finns det en konstigt passande tajming här. Men att vara enbart glad för att min bok om manlighetens uttryck kommer mitt under en storm och ett hällregn över just manlighetens uttryck är svårt.

Det dubbla i att skriva något relevant. Boken blir ännu mer på allvar, den hamnar i ett sammanhang och förhoppningsvis väcker det mer nyfikenhet och ger tyngd åt den forskning jag använt, mina analyser och så vidare.
Men jag märker också att jag blir en röst. Alltså, att man vill att jag kommenterar #metoo, outanden av namn. Man vill att jag säger något om polisanmälningar, brottsaspekten och det andra som just nu är aktuellt och viktigt.
Och jag avstår.

Jag ska inte säga så mycket om mitt beslut och mina tankar därom här. Eftersom jag valt att tacka nej, inte kommentera pågående omvälvande (ja, omvälvande!) processer och rörelser. Lite för att faktiskt skydda verket – mitt verk. Det finns en tanke bakom beslutet att inte ha mitt namn på framsidan av boken. Den lakoniska titeln (!) betyder “det är inte bara en enda person detta syftar till, det är någon som händer alla kvinnor på ett eller annat sätt.”
Det är också ett sätt att inte skapa förutfattade meningar (vilket såklart händer ändå med en sådan lakonisk titel). Kvinnlig författare + titeln = manifest.
Det är tänkt att dessa tankegångar ska undvikas så gott det går. Men det hjälper bara föga, det har redan ramlat in kommentarer (inte minst på Jazzhands) från mestadels dudes som har det gemensamt att de inte läst boken men har åsikter om innehållet i den ändå.

Skulle jag dessutom kommentera riks- och världshändelser skulle jag dels sätta boken i ett annat ljus och sammanhang, och dels ta fokus från det jag velat säga med boken: belysa varför dessa bilder skickas. Att de skickas är ett faktum. Många mottagare blir berörda, känner obehag. Klart man vill att jag ska säga något till dessa. Men jag tror inte att vi kommer någonvart om vi inte undersöker frågan Varför också.

Så därför.

  • Postad 2017-10-22
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 1

Etiketter None

Från det ena till den andra

Känslan när man bjudit in en gäst i studion som kommer dit trots späckat schema, helt utan ersättning. Känslan när man snackat om hyfsat intima saker i 40 min. Man tänker “Okej, klipparen får putsa lite men annars – svinbra samtal”.
Man säger hej då till gästen, kramar till och med eftersom man är så glad och tacksam.
Gästen går och man hummar lite för sig själv medan man ska till att spara ned ljudfilen. Då upptäcker man att mickarna varit avstängda under hela samtalet och inget spelats in.
Den känslan. De sakta blossande kinderna. Den latenta paniken. Den.

  • Postad 2017-10-21
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 2

Etiketter None

Tycka till om tyckande


Man blir rätt matt av att tycka saker om dagarna. Lyckligtvis tycker jag bara saker som jag tycker att jag har koll på. Dickpics till exempel. Trots att nej, jag är ingen dickpicsskickare. Kan jag tycka saker om dem som är det ändå?

Den här veckan har jag tyckt saker i flera timmar. Alltså sammanlagt. Och jag ska fortsätta tycka saker. Hur orkar folk tycka saker? Ja, man skaffar sig relevant kunskap förstås och skapar sig vad man uppfattar som en helhetsbild, en teori. Visst känner jag mig säker i det jag påstår, det jag säger och tycker mig ha belägg för.

Men det är ju ett tyckande.

  • Postad 2017-10-19
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Kroppar


Det tråkigaste med att åldras är att åldras. Huden börjar hänga, rumpan blir platt. Man blir andfådd, man tänker att man måste börja träna. Man skär sig på brevkniven och det lilla, lilla jacket tar två veckor på sig att läka. Huden tar tid på sig, kämpar på och når inte hela vägen fram. Förr om åren tog samma sträcka bara ett par dagar.

Hur orkar folk hålla sig smala och fit? Mammas väninna, en dam med käpp men pigga ögon, om än vattniga, säger åt mig att jag måste pensionsspara. “En dag står man där.” Jag säger att jag pensionssparar, hon säger “Ena dagen jobbar man, förstår du, nästa…” och så pekar hon på käppen för att visa att en dag vaknar man upp och orkar inte ta sig fram.

Nu är jag inte i pensionsåldern men väl medelåldern. Usch. Jag avskyr att vara i medelåldern. Jag avskyr att åldras. Jag avskyr att veta att kroppen förfaller. Jag går på synundersökning på morgonen och optikern föreslår att jag ska köpa läsglasögon, såna där som finns på bensinmackar och lågprisvaruhus.

En gång tänkte jag att det aldrig ska hända mig. Jag tänker vara uppmärksam på minsta ålderstecken och bekämpa det skoningslöst. En rynka, den zappar jag med kniven eller botox eller vad som nu kan göras. Inga rynkor på våra gator. Ropen skalla.
Jag borde få någonting för att jag aldrig rökt, druckit och alltid lagt mig i tid. Någon slags payback borde man få. Sedan var det det där med depression och oro så de kanske tar ut varann. Men ändå. Något borde man väl ha för att man började tidigt med a-vitamincreme.

Hur orkar folk hålla sig smala? Jag äter inte mer på något sätt och ändå går vikten upp, upp, upp. Allt sätter sig på osmickrande platser som mage och lår. Inte rumpa inte, nej då. Där kör vi platt. Medan magen putar som på värsta grosshandlarn.

Men gå på gym då.
Men ät mer grönsaker.
Acceptera att åldrande är vackert. Rynkor betyder erfarenhet.
Drick massa vatten.
Meditera.
Framför allt: sluta klaga.

Okej, då gör jag väl det. Sluta klaga alltså.

  • Postad 2017-10-16
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 2

Etiketter None

Baktankar


När jag är milt stressad eller milt ledsen bakar jag. Ibland utan att sluta, som när jag började baka kakor för att hantera lite stress och insåg att jag bakat säkert 200 stycken innan jag lade ned. Choc chip med kokos istället för havregryn, om någon undrar. De fick sedan serva som snacks på min releasefest. Det kom massor med folk, många åt kakor men ändå blev det kakberg över. När det gäller bakning känner jag ingen måttlighet. Likaså julpynt. Ingen måttlighet där heller. Den analytiska kanske vill mena att dessa två förenas i känslor av nostalgi, husmoderlighet och hemkänsla. Vad vet jag. Jag vet bara att just nu vill jag bara lyssna på jullåtar, baka saker med kardemumma och ha på mig byxor med resår.

  • Postad 2017-10-15
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Mat- och sovklocka

Man är inte 30 längre. Man är inte ens 39. Man spelar in podd klockan nio på morgonen (man tar bussen istället för tunnelbanan eftersom man a) tror att man kommer snabbare fram då b) vill minimera chansen att springa på en massa folk man eventuellt kan träffa på väg till sina jobb), springer lite ärenden, kommer hem och ska kolla nya säsongen av Riverdale och däckar på soffan.

Klockan är inte ens 15 slagen.

A kommer hem från en weekendresa till Berlin och har handlat en sån där sida ur en gammal uppslagsbok till mig. Jag har några inramade på väggen. En gammal detaljerad illustration över livet på havets botten, med koraller och maneter, och en med kameleonter. Och två med exotiska fåglar.

Jag lämnar in den på inramning. Jag blir glad av att ha saker omkring mig som påminner mig om kärlek och vänskap. Någon har tänkt på mig. Det är ju den enda som betyder något och det enda man kan påminna sig om när a) man är latent stressad över saker som ska göras, förberedelser som ska planeras inför stundande resa b) man hamnar i bråk med människor.

Och det är allt jag har ork att säga för tillfället.

  • Postad 2017-10-13
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Good times! (Ahead)


Ännu en dag då jag bockar av grejerna på en lista. Tillfredsställelsen ändå, när man får saker gjorda.
Skojade med A igår (har inte sett honom på flera dagar) när vi insåg att han skulle kunna beskrivas i tidningarna som en granne som “mest höll sig för sig själv” och jag som en person med ofantligt kontrollbehov, “hennes hem var närapå pedant”. Gärningsmannaprofilerna.
Allt det där blir extra tydligt i tider av stress. Hur man hanterar tjocka scheman. A blir galen och skriker, jag försöker bena upp och skriva listor och vara systematisk.

Vi åt indiskt och löste korsord. En avslappnande syssla. Indiern glömde såsen till mitt ris, det var den fattigaste indiska måltid jag någonsin ätit. Tills jag frågade om sås och han kom på att han glömt och ställde fram en karott utan minst uns av ursäkt. Fick betala fullt pris. Jag var för snäll för att påpeka någonting. Sedan var det taxi till Breaking news och en i mitt tycke hyfsat obekväm medverkan.

November, november. Snart blir det distans och lugn. Relativt i alla fall. Kollar kalendern på väggen. Fyllda dagar, så många erfarenheter som ligger framför mig. Så kan man också se det och det gör jag.

  • Postad 2017-10-10
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Söndagar


Söndag, regn. Den sista lugna luckan innan hjulen börjar snurra igen. En liten andningspaus där möjligheten till att faktiskt ta en dusch, ta på sig mjuka sockor och lägga sig på soffan och läsa en bok faktiskt finns.
Veckan har varit snurrig. En sådan vecka då jag varje morgon behövt kolla på min stationära kalender som hänger på garderobsdörren för att kolla vilka punkter och hålltider som gäller just idag. Ibland har jag till och med behövt skriva ned dem på en post-it som jag burit med mig för att sedan i huvudet kunna bocka av möte ett, två och tre. I genomsnitt en intervju om dagen de senaste tio dagarna. Det låter lyxigt, det är lyxigt. Men man blir också matt, av fokus, energi och allt sånt man inte tänker på. Formuleringar, ett försök att hålla sig till klarhet, de sakerna. I alla fall tror jag att det är det som har den mattande effekten men det kan lika gärna vara min introverta sida som får sig en törn.
Regnet är bra, lugnande och renande. Jag ställer mig på vågen och ser att trots mina halvhjärtade men medvetna försök är det fortfarande rekordvikt som gäller. Jävla skit. Måste börja träna i USA. Alltså från dag ett. Där, på andra sidan tunneln, där ett lugn väntar.

 

  • Postad 2017-10-08
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

En väldoftande trötthet


Vaknade strax efter åtta och blev glad av blomdoften i lägenheten. Alla vackra blommor jag fick igår! Av alla lika vackra vänner som kom på releasefest. Idag är jag matt, helt trött. Det är ju det här med känslor, de kräver ork.

Det här med skillnaden mellan fakta och fiction vad gäller skrivande. Fiction kräver mer under skrivandet men man släpper den lättare, faktiskt ganska så direkt, när boken väl är färdig och ute.
Fakta är lättare att skriva, man behöver inte aktivera så många känslor, därmed kommer alla känslor och nojor när boken sedan är släppt.

Där är jag nu. Ugh. Tänker på korrfel. Får kommentarer om att “jag hade precis samma bokidé men du hann först!”. Tänker på fler korrfel, tänker på faktafel och åsikter och bara väntar på de små stilettsticken som naturligtvis kommer att komma.

Jag vet, jag borde glädjas och känna mig on top of the world. Och det gör jag! Men mest för alla vackra människor och vänner jag har i min omgivning och som kommer på fest när jag släppt en bok. Inget fejksnack nu, jag menar det. Det betyder ju allt.

  • Postad 2017-10-05
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Mutanter


Sjuk grej ändå. Brände fingertopparna i lördags kväll. Stora blåsor, gjorde så ont att jag inte trodde att jag skulle kunna somna. Lade om fem fingrar med kompress och plåstertejp. Kunde inte skriva ens på datorn, det gjorde för ont. Kunde inte ta ut linserna knappt. Det gick med hjälp av lillfingrarna, de minst brända.
På söndagen är fingrarna inte längre röda, blåsorna mindre och det har bildats en läderaktig yta på dem. Igår räckte det med att jag hade plåster bara. Idag kan jag skriva utan problem. Känner mig som Wolverine. Läker omedelbart. Är oövervinnerlig etc.

  • Postad 2017-10-03
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 1

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen