Val i stugan

Besöker valstugor på Medborgarplatsen. Filippa R står i en orange regnjacka och ler. Jag tycker att hon är äcklig. Ännu mer så efter att hon svarat “älskog och skagenröra” på frågan om hennes största laster.
Jag tar ändå en M-pin och en Filippa-filmis. Jag gillar merch. Det är bara alliansen som har merch. Jag hade gärna tagit en Maud-pin men det finns inga sådana. Hon har ju det bästa pin-ansiktet sedan Dojan. Fatta en pin med Göran Perssons ansikte, fast där ansiktslinjerna inte finns.
Eller Maud, för den delen.
Mp erbjuder å andra sidan massage, vilket kan ses som en form av flyktig merch.

Svenne Galore

Jag hade egentligen inte tänkt skriva om Skånefruarna. Jag tyckte det var underhållande. Men så såg jag mupp-programet som kom efteråt, om ett gäng störda, uppmärksamhetstörstande individer i Tylösand, och då tappade jag liksom stinget, tänkte att jag ska bojkotta Femman, kanske aldrig mer se på teve över huvud taget.

Men det är egentligen orättvist mot Skånefruarna som ändå är ett bra underhållningsprogram.
Man skulle ju kunna tro att marknaden för världsfrånvända överklassdamer är mättad nu, men det verkar dessvärre inte så. Skillnaden mellan Skånefruarna och till exempel Hollywoodfruarna är ändå att:
a) de har jobb allihop (även om vissa jobb är dubiösa)
b) viss svennebananfaktor ger programmet en annan stil
c) man aldrig kommer upp i Hollywoodnivå, beträffande bling, det är omöjligt. Detta är Skåne.

Som när ena skånedonnan, som är mäklare, homestage-ar ett hus med champagneflaska i badrummet och ett svart överkast som det står SEX på.
Det blir aldrig Hollywoodnivå på det, och det är trevligt. Det blir varmare så.

Visst finns Hollywoodtouchen med ändå. Vera Stevens, till exempel, har bott länge i USA och har starka kopplingar till Malin Åkerman, är hennes styvmor. Och hennes stundtals överdrivna känsloutbrott kan kännas främmande för svenska medelklasskvinnor, skulle jag gissa. Som panik över att behöva tanka bilen, något hon aldrig tidigare gjort på egen hand trots körkort i trettio år. Det var helt enkelt bättre service förr, konstaterar hon.

Detta stör inte mig, jag ser ändå en plats för dessa donnor i dagens Sverige. Överklassen, men med en slags självgjord stolthet, en av dem visar till och med upp utbildningsdiplomet så att man inte ska tro nåt annat. De är, till skillnad från sina LA-baserade motsvarigheter, inte världsfrånvända, de har en plats. I Skåne.

Den enda av fruarna som jag uppfattar som jobbig är kvinnan som “jobbar” med frigörande dans, chakragrejor och att gå på kol för att befria sitt inre någonting. Det, om något, känns mer världsfrånvänt än att vara gift med Paul Anka.

Trivsel

Det står två fryntliga gubbar i mitt kök. De ska lägga nytt golv där. De refererar till mina skålar på en stringhylla som “finservisen”. De är glada. Jag gillar dem.
“Jaså, vad skriver du om då?”
“Film och sånt. Lite tv”.
“Jaså…åker du ned till Cannes och grejor?”

Jag jobbar på bättre med dem i köket. Nyss pratade de om en tjej som hade tatuerat stjärnor på överkroppen, och att en kollega gav henne numret på en servett och hon ringde upp!

Högdalen

Åker tunnelbana från Högdalen. En trashtjej är irriterad på sin bebis. Skriker åt den: “Men kan du FATTA vad jag SÄGER, ELLER?”.

Ångest varje gång jag öppnar kylen

Varför köpte jag två komma två kilo högrev? Ingen anledning.
Det stod så i receptet. Hittade en skön bok som heter “Resa till Frankrike” från 60-talet. Såg ett recept på boeuf bourgignon och tänkte “mais oui”.

Två och ett halvt kilo högrev skulle man ha.

Men det kan ju inte varit för fyra personer, det måste varit för tjugofem. Jag har nu en stor, blodig, äcklig bit högrev i kylen, trots att jag gjort gryta på den varje dag i fyra dagars tid nu. Har jag köpt grisen Särimmer?

Fuck you, högrev.

Lite mer om The American

Varför fortsätter man att gilla George Clooney, trots att han spelar samma slicka snubbe i varenda roll kan gör? Han är ju egentligen samma roll hela tiden, vare sig det är i Michael Clayton eller i Ocean’s 11. Han besitter onekligen en komisk ådra, men för att den ska komma fram ordentligt verkar det krävas att rollen/filmen är ganska så screwball (Oh brother, where Art thou, Intolerable Cruelty, Mördartomaterna anfaller).

Är han en så bra skådespelare?
Jag vet inte.
Spelar det någon roll?
Det spelar mindre roll när man är charmig, ger gråhåriga män världen över hopp om att de kan se snygga ut och säger roliga saker i intervjuer. Samt äger en minigris.

Men alltså, The American är en dålig film. Den är tunn, ospännande och har ett ruttet kvinnoporträtt. Och mansporträtt för den delen, så vida det inte är en universell sanning att alla män, då tillfälle ges, uppsöker en bordell. Det ligger i deras natur.

Visst, den är filmad i Sverige. En scen som varar i ungefär två minuter, strax innan förtexterna börjar rulla. Björn Granath syns med i bild i tre sekunder, det är kul. Men en Björn Granath gör ingen film, och lite Sverigepatriotism kan inte dölja att detta är en sexistisk rulle där den glada nattfjärilen med besudlad kropp men rent hjärta är den enda som kan öppna upp Clooneys agent. Hennes otvungna förhållande till sin kropp, hennes uppenbara förtjusning över sitt arbete (hennes kollegor, däremot, är fula, översminkade och troligtvis drogpåverkade) gör henne till en madonna OCH en hora på samma gång. En drömkvinna, alltså. Som dessutom, framgår det, kan god mat och bra vin.

Jesus. När blev det såhär?

Matematik

Är det bara jag eller blev det plötsligt dubbelt så många killar med liten, liten mössa på Bondegatan?
Och var kommer alla palestinasjalar ifrån?

Ah. Ok. LouieLouie har öppnat igen.

Silverkillen

Tar in cykeln genom porten. En kille med silverhatt på sig håller upp dörren.
Det är han, Danny. Sång- och dansmannen. Han som brukar ha hatt. Det är så jag känner igenom honom

Detta säger mig en sak med största möjliga tydlighet:
Killen är på riktigt. Han föreställer sig inte, han är artist. Han har liksom silverhatt på sig även privat.

Dolce Vita

Såg The American med George Clooney. Aldrig har jag sett en bättre reklamfilm för prostitution. Det är en grej alla borde prova någon gång, så vitt jag förstår. Mindblowing! Träffar man bara rätt slinka så kan hela livet förändras, till det bättre. Billigare och framför allt mer njutbart än ett besök hos terapeuten för att komma tillrätta med sina problem. Hookers och deras VARMA HJÄRTAN och KÄNSLIGA SINNEN! Fria i själen är vad de är. Och ingen kan komma och säga att de inte valt sitt yrke själva. Gillar man inte de man gör skulle man ju sluta?

Man blir inte så lite sugen på att åka till Abruzzerna och köpa sexuella tjänster. Jag bokar en sexresa i detta nu. Vem hänger på?

Men så är regissören holländare också. De har en annan syn på det där med att köpa kroppar i Nederländerna. Mer öppen, vidsynt. Så som EU var menat att vara.

"Det är därför det heter jobb"

Man ska aldrig be om jobb.
Man ska aldrig, likt Agneta Sjödin, sända en tanke till universum om att universum ska ge mig jobb.
Man ska inte beklaga sig på sin blogg om att man inte har jobb.

För då får man massor. Så mycket så att man får ge avkall på allt vad socialt liv heter.

Minns plötsligt min avlidne fars ord “Det är jobbigt med jobb. Det är därför det heter jobb”.