To bea or not to bea

Mitt bearnaisesug har inte gått över, är inne på tredje dagen nu. Vad menas?

Goda nyheter!

Jag kommer med goda nyheter. Om ungefär två veckor, alltså lagom till jul, så kommer nagellack från Essie att finnas på NK Kosmetik!

Detta är bra på flera sätt. De små flaskorna är fina, lacket håller bra och urvalet är imponerande. Essie har hela paletten, från ödmjukt naturliga nyanser till hysteriska och rent galna.
Jag gillar också namnen. Som “picket fence” (vitt lack) och “under the belt” (grädvitt) eller “sand of a beach” (khaki). Bra grejor.

Essie har också en sak som heter “Mattifier” som gör alla nagellack matta, för den som inte vill ha glansiga naglar varje dag. Ett enkelt sätt att variera, och ett enkelt sätt att gå från glam till mer diskret.

En annan bonus är att om man bär Essies nagellack och besöker USA så har man en naturlig isbrytare där, eftersom det är det populäraste nagellacksmärket jämte O.P.I. (som för övrigt också finns på NK).

Till mina redaktörer som väntar på mina försenade texter

Jag ber bara, att helt ödmjukt, få citera Bibelns ord:

“Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mammon”.
Matteus 6:24

Dagen efter

Då sitter man här igen då. Dagen efter födelsedagen.
Fullt med jobb. Vilket betyder att jag ballar ur i vanlig ordning och städar garderoben istället.

Har en fruktansvärd craving efter bearnaisesås. Vad betyder det? Att min kropp saknar fett? (HAHAHAHA!)

En fråga om lakrits

Det här mailet fick jag:

“jag har kommit på att jag vill dofta lakrits men vet inte vad jag ska leta efter eller var jag ska börja. Googla lakrits + parfym? Kanske har du eller bloggens läsare några tips?”

Svar:
Om du vill dofta ren lakrits förelår jag Demeters Licorice. Demeter har massor av “verklighetsinspirerade” dofter, de  som äppelpaj, klöver, sushi och så vidare. Kate Moss sägs älska doften “Dirt“. De är väldigt bra i regel och dessutom väldigt billiga. Men tyvärr försvinner de snabbt från kroppen.
Om du kan tänka dig en mer komplicerad doft, där lakritsen, eller snarare anisen, ligger som en fin underton finns det massor med bra saker att välja bland.

Lolita Lempicka till exempel (plus för vacker flaska!) doftar sött av vanilj och viol, men har anis som bas.  Lite som lakritsglass – söt vaniljglass med smak av söt lakrits. Herrversionen är starkare.

Guerlains Anisia Bella (Aqua Allegoria-serien) å andra sidan, doftar kärv saltlakrits blandat med trä. Mer hardcore! Tänker mig att den passar utmärkt på en intellektuell studentska i hård, svart page och glasögonbågar. Svarta givetvis. Varva med Bvlgaris Jasmin Noir.

Etros Anice är ett mjukare alternativ, som den något blygare systern som mest klär i ljuslila. Liksom Diesels Loverdose.

Vill du verkligen göra ett statement så bär Mat Very Male av Masaki Matsushima. Stark, respektingivande lakritsdoft. Lär bevisa för alla runt mötesbordet vem som bestämmer.

Fantastiska jul!

Guld, rökelse och myrra

Julen är skimrets, blingets, guldets och glittrets högtid! Så har det varit i alla tider.

Guerlain tar synnerligen fasta på detta och vinner årets lyxrace med sin guldkollektion som är en specialutgåva inför jul. Guld, rökelse och myrra! Allt på en gång.

Guerlains delikata ögonskuggor går i lila, och serveras på ett guldfat tillsammans med en svart eyeliner. Det är som att ha Cleopatra i en liten ask. Det lilla etuiet ligger härligt i handen, både smidigt och tungt på samma gång, vilket givetvis ger mervärde till produkten, sånt som Dior och YSL annars är så bra på. Att få produkter att kännas som smycken, eller extra lyxiga menar jag

För kännaren kan tilläggas att varje limited edition-produkt har Guerlain-biet gömt någonstans i eller på sig. Biet har varit Guerlains (och franska monarkins?) symbol sedan 1800-talet så här finns inte bara guld och rikedom (alltså lyx) utan dessutom tradition. Det är vad symbolen signalerar, i alla fall för mig. Ungefär som gamla pengar versus noveau riche.. Är det inte bina som syns på ögonskuggan högst upp till vänster, förresten?

Sublime Radiant Power – deras (och kanske marknadens) bästa kroppsskimmer kommer också i en julversion och skänker kroppen en både julig och ljuvlig guldglow som doftar svagt av viol. Ett bra köp om du frågar mig. Kanske borde den doftat rökelse eller kanel istället så här i juletider, men den glittrar i alla fall ikapp med julgransstjärnan.

Intervju med Mattias Dahlström som gav Black Eyed Peas en nolla i betyg i DN

Mattias Dahlström (aka “M”, här på Jazzhands) gav Black Eyed Peas skiva “The Beginning” en nolla i betyg i gårdagens DN och orsakade därmed något av en folkstorm.

Vilken slags min hade du när du lyssnade på skivan?
– Jag vet inte. Nog för att det finns anlag för fåfänga i mig, men jag skriver inte skivrecensioner med spegel framför mig. Om jag ska gissa skulle jag säga bekymrad. Möjligtvis en aning lidande.

Var ärlig nu, övervägde du aldrig att stänga av skivan?
– Flera gånger, jag lyssnade på skivan sex-sju gånger, men har man tagit sig an ett jobb så gör man det. Jag är väldigt luthersk på så sätt.

Varför satte du inte bara en etta?
Jag vacklade mellan betygen, men kände att en etta hade varit ett för högt betyg. Man får se till skillnaden mellan vad BEP från sin position (på ett ibland ganska cyniskt sätt) försöker göra och vad gruppen verkligen gör. Avståndet däremellan (mellan ambition och prestation) är avgrundsdjupt. BEP förvanskar och skändar allt som är bra och vackert med ett par genrer jag verkligen älskar och har följt under 20 års tid.

Nästan två hundra kommentarer på DN, nästan två hundra “likes” och en entry på engelska Wiki. Hade du någonstans ändå räknat med detta?
– Jag hade väl trott på kanske något enstaka argt mejl, kanske tummen upp från indievänner som i alla fall inte riktigt fattar varför jag inte gillar BEP men älskar, typ, Big Boi, men de här reaktionerna hade jag faktiskt inte förväntat mig. Än mindre räknat med. Jag tänker, helt ärligt, inte så.

Blev du varnad eller tillsagd av DN, typ “du vet att det bara förekommit en enda nolla tidigare”?
– Inte alls. Jag har aldrig varit med om att mina redaktörer på DN haft några synpunkter på mina betyg. På misslyckade formuleringar, bristande resonemang och antalet inskjutna bisatser i en och samma mening, visst, men aldrig på siffrorna. Med den här skivan berättade jag att jag satt en nolla, min redaktör sa att han trodde att det var den första (även om det sen visade sig vara fel). Mer än så var det inte.

Hur känner du inför recensionen såhär idag?
– Jag är riktigt nöjd med ungefär fem texter om året, av kanske 150, så ribban är väldigt hög, men den här är jag ganska tillfreds med. Hade kanske velat ha en snärtigare slutkläm, men annars känns den bra.

Media Luxury Living Världsfrånvändhet Outrage!

Går på butiksfest.
På inbjudningskortet (tjockt papper, inlaga) står det klart och tydligt att man kommer att förse sina gäster med en goodiebag. Det står också vad den kommer innehålla. Ett mycket intressant grepp?
Eller, det står varifrån gåvorna i goodiebagen kommer att komma ifrån.

Jag går dit såklart. I för kalla kläder.
Jag skakar hand med folk, träffar kompisar. Luktar på Opium av YSL.
Ställer mig i girighetskön sen när jag ska dra. Den som bara är till för att le och säga “…tack för allt” och sen snegla mot goodiebagen.

Det finns två olika goodiebags. Jag får en som är mindre. Detta upprör.
Den innehåller inte alls saker från den långa listan. Den innehåller tre produktprover.

Någonstans är det vansinne att bli sur över detta.
Ändå blir jag det.
Fräckt. Ja, fräckt!
Hur har man mage och så vidare.
Outrage!
Hade jag vetat…osv

… allt medan A nynnar på “Jag mår illa” av Magnus Uggla, och flinar.

Samma snitt har de som snyltar på varje premiär.
För är det fritt, då kan du ge dig fan på att dom är där.

Likväl klagas det på maten, va snålt det är på faten,
och hur fan kan man bjuda på Alger?

Du nya, sköna värld!

…och här är dagens stora nyhet!
Jag börjar beautyblogga på Rodeo!