Indie

I den amerikanska filmversionen (indiebolag) spelas jag av Aubrey Plaza och fotbollskillen av Jason Segel. Egentligen är han mer lik Mark Ruffalo men tror Ruffalo uppfattas som “för gammal” av publiken. Vi är ju lika gamla, fotbollskillen och jag. Eller, jag är ett halvår äldre men vem räknar?
Aubrey får väl jobba på den svenska brytningen (och en något gladare framtoning emellanåt) men som tv-killen/kompis Jonas påpekar så har hon ju varit med i Welcome to Sweden så viss vana har hon ju.
Och självklart vill manusförfattarna att vi trycker på faktumet att “Aubrey” för inte särskilt länge sedan gett ut en bok om misslyckade förhållanden och svårigheten med romantiska relationer.
Jag ser ju också gärna roliga gästspel i klassåterträffscenen, kanske James Franco som skolans kung?
Filmens underliggande indiebudskap är förstås olika varianter på “när man minst anar” och så vidare. Men här finns också en lärdom i att sluta jobba och anstränga sig och allt sånt och bara gå med det som känns härligt och gör en glad. I det här fallet en dude som bor på andra sidan jorden och som gillar öl och fotboll.
Sensmoral: var öppen för äventyr, tacka ja är roligare än nej.