Jazzhands

Bagatell

meh
Han stod och borstade tänderna i morse då en reklamslinga för alla hjärtans dag drog igång. Vi har inte nämnt alla hjärtans dag.
Han stack ut huvudet med tandborsten i handen och sa “Är alla hjärtans dag stort i Sverige?”.
Jag sa “Nej men det börjar väl bli, som med alla andra amerikanska kommersiella högtider. Men nej, jag brukar få ett kort av min mamma, det är allt”.
Han sa “Jag tycker det är en dum högtid”.
Jag sa: “Har du köpt något till mig?”
Han tystnade och sa sedan: “…yeah…?”
Jag garvar och säger “Lögnare”
Och så garvade vi båda två.

Tror summan är: vi gör ingen big deal av denna högtid. Så, nu var detta ur vägen. Skönt.

Etiketter None

Hemma!

scout
Har hittat det. Mitt hörn i staden. Ett cafe med bra te, perfekta (alltså verkligen perfekta) pain au chocolate. Och milkshake på menyn. Plus att mandelcroissanterna ser sjukt lovande ut.
Hittade det på en sidogata och kände okej, bra. Staden är söt och rar och allt men jag har inte hittat en hörna ännu, ett ställe som jag förknippar med staden och dit jag längtar efter att gå. Nu har jag det. Dessutom heter stället Scout vilket alltid varit namnet på min framtida hund. Plus att de säljer sweatshirts och vackra kort. Och jag utmanar alla att hitta någon som äger (och använder) fler sweatshirts och vackra kort än jag gör. Hela garderoben full – av både sweatshirts och vackra kort.
Jag gillar detta. Jag hittade mitt hörn. Nu har jag flera anledningar att kunna känna mig hemma här i staden. Och jag hittade det på egen hand, fotbollskillen har inte hört talas om stället. Men så dricker han varken te eller kaffe också.

Etiketter None

Andra omgången

slo
Det känns som om det var länge sedan du var här men samtidigt gör det inte det alls.
Sa han.
Och jag tror jag fattade vad han menade.

Så mycket som känns bekant, jag vet vilket skåp jag ska öppna för att ta fram tekoppen. Jag vet vilken gata caféet jag gillar ligger på. Han lämnar mig hemma, ger mig extranyckeln och drar till jobbet. Vi hörs några minuter senare. Det är som det är och ska vara.
Jag förbereder middagen, han jobbar sent, vi lagar ihop den tillsammans sedan när han kommer hem och äter medan vi kollar på amerikanska Gifta vid första ögonkastet. När jag ligger bredvid honom i sängen minns jag att det var ju det här, det var ju den här känslan. Just det. Den.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen