Ge mig grisvarianten, tack!

Middag igår med folk som gör NK Stil (som jag skriver i). Jag kände ingen. Alla var snygga i håret. Idag gick jag och klippte mig. 600 spänn.

Jo, jag kände Pamela som DJ-ade, henne kände jag lite, så jag stod mest och hängde där och försökte samtidigt att inte störa i arbetet.

Fick ont i magen, knaprade piller. Fick sms jag inte fattar vad och om jag ska svara på. Fick ännu mer ont, åt ännu mer piller. Till middagen serverades “varianter på gris”.

Träningsvärk. Gick på ett pass igår på Stockholms Danscenter som hette Willpower & Grace. Jag trodde man skulle lära sig säga nej på nåt snyggt sätt, kanske med hjälp av bra hållning. Icke, Willpower & Grace var det mest krävande aerobicspass jag varit på. Jag fick avbryta efter en halvtimme och ställa mig mot en vägg och hyperventilera en stund.
Träningsvärken idag är inte nådig. Ben och röv.

Hur som helst. Alla var så snyggt klädda på middagen, så snygga i håret. Självsäkra på ett sätt jag bara inte kan vara. Jag går aldrig ut, jag har aldrig lärt mig den sociala grejen, att röra sig obehindrat trots att man inte känner en kotte och alla står i små klungor och dricker färgglada välkomstdrinkar och är snygga i håret, eller har charmiga gluggar mellan tänderna. Någon har fluga.

Ont i magen. Sömntablett. Djup sömn, konstiga drömmar. Vaknar med en lätt oro som bara vuxit under dagen. Ensamhetens klo.

Utmaningen!

Ha! Se här, jag har blivit utmanad (inser jag lite sent omsider). Det är Const som undrar om jag vågar mig på att gissa vad Marie-Louise Ekman bär för parfym. Är det något jag inte backar för så är det en doftutmaning så svaret lyder som följer:

“Marie-Louise är mogen, sexig och lånar sin mans kläder. Hon trivs i bylsiga gubbbyxor och herrskjortor. Tänker mig därför att hon skulle kunna använda en frisk, men kanske lite träig herrcologne, kanske Eau de Guerlain?
Men efter att ha funderat lite är jag helt övertygad om att hon använder Rive Gauche från YSL.
För det första tänker jag mig att hon gillar flaskan, en lite knasig cylinderformad sak i clowniga färger från 1969. Men doften passar henne också, den är unisex (Marie-Louise låter sig banne mig inte definieras!) och doftar ros och citrus men långt ifrån inställsamt. Bergamott och trätoner ser till att den är lite mer krävande än en vanlig blombukett. Precis som Marie-Louise själv”.

Min morgon – hittills

Va? Ringer på dörren?
Hej budkille. Två kassar till mig? Fulla med parfymer?
Okej, om du insisterar så. Jag skriver på här då.
En plåtburk med rosor och ett “kärleksbrev” från John Galliano. Rart.
Guerlain? Nä, bara mitt favoritmärke när det kommer till doft. No biggie.

#lovemyjob

Sommarjobb med doft?

Hej!

Jag läser din blogg nästan varje dag och tycker den är toppen! Jag har även en fråga. Det är nämligen så att jag drömmer om att sommarjobba på ett parfymdistillerie i Frankrike i sommar. Tror du det finns en rimlig möjlighet att sommarjobba med det? Vad kan man göra i så fall, dvs hur går det till nu för tiden? Är det mesta arbetet maskinellt, eller plockar man fortfarande blommor och och jobbar med absorbation och extraction tekniker? Jag vore hemskt tacksam om du har några tips på platser där jag kan söka eller personer som jag kan vända mig till!

Jag blev så inspirerad av ditt inlägg om kaffebönan och parfymstudenterna som stog och luktade i timmar, och det vore en sån underbar framtidsutsikt att föreställa sig att stå i ett
parfymdistillerie om några månader!

Vänliga hälsningar
Simona

Hej Simona!

Jag besökte Robertets destilleri i somras, det ligger i Grasse och är ett av de förnämsta. De tillverkar absolut och extacts av råvaror, hur många råvaror som helst. Rent konkret så tar de emot enorma mängder råmaterial och kokar ned dem till olja i stora maskiner. Fabriken ligger väldigt vackert till, precis mellan bergen i norr och havet i söder. Naturen är sagolik och det som sker i den ganska så magiskt.

Den goda nyheten är att de faktiskt anställer säsongsarbetare, och att de generellt har svårt att hitta folk. De är alltid öppna för ansökningar.
Den dåliga nyheten är att skälet till detta är att arbetet på ett destilleri är väldigt hårt. Det är hett i fabriken, säkert upp mot 40C, och ständig ånga. Jobbet är fysiskt krävande, i stort sett allt görs för hand och råvarorna man jobbar med kan ibland vara tunga och otympliga. De hade aldrig haft någon arbetare där från Sverige sa de så om det fysiskt hårda arbetet inte skrämmer dig kan du nog bli en exotisk fjäril på plats. Dina arbetsuppgifter skulle vara att ta hand om råmaterial, som mossa, trä, blommor, och se till att få ned dem i enorma silos som ser ut som överdimensionerade kastruller, och se till att de kokas ned till absolut.

Ett jobb jag tror är roligare (även om det också är hårt) är att plocka blommor. På till exempel Le domaine de Manon odlar man rosor och jasmin. Rosor plockar man under våren, och jasminer senare under sommaren. Man plockar enorma mängder och allt sker för hand. Jag fick intrycket av att Madame Manon tar väl hand om sina gästarbetare.  Huset och naturen är såklart helt underbar. Man jobbar från tidiga morgonen till kanske två på dagen, sen är det för varmt och blommorna stänger sig. Behöver jag säga att doften i luften är gudomlig?

Turistbyrån i Grasse är väldigt hjälpsam, och de är stolta över sin parfymproduktion och dofthistoria. De kan hjälpa dig med kontaktpersoner och adresser. Fråga efter Monique och hälsa från mig.

Här är förresten lite bilder från mitt besök i somras!

Den underbara staden Grasse, med jasminplantor i förgrunden.

Hårda gossar i arbete på destilleriet hos Robertet. Tungt arbete med att koka ned råvaror till absolut. Flera ton om dagen!

Den här glada och mysiga farbrorn är chef för råvarorna på Robertet.

Olika dofter som används för att blanda till parfym!

Utsikt över Grasse. En magnifik liten medeltidsstad.

Typisk pittoresk, fransk bild.

Lavendelfält som väntar på att få plockas!

Doftextrakt som ska bli parfym.

Nog nu!

Ur led är filmvärlden. Så många ruttna komedier, på så kort tid. Det här stämmer inte.

Vanligtvis brukar väl ändå stinkbomberna komma strax innan sommaren, alltså runt april? Innan de feta sommar-blockbusterna?

Den ruttna komedins tid är inte, enligt min erfarenhet, februari. Men nu har jag sett så många ettor och tvåor och nollor så att jag håller på att tappa räkningen.
You again med Jamie Lee Curtis och Sigourney som ramlar i poolen. De dansar “sexigt” också, innan, och ramlar “lustigt”.
Katastrofal.
No strings attached med Ashton Kutcher och Natalie Portman där alla skämt går ut på att säga ordet “penis”.
Katastrofal.
Min låtsasfru. Ja, titeln borde ju räcka. INTE bra.

Vilka har jag mer sett nu…? Gullivers resor med en – hör och häpna – luftgitarrspelande Jack Black…The Tourist som inte nödvändigtvis ska vara en komedi men mycket väl kan upplevas som en…

Det är inte så att jag klagar på mitt jobb men vissa dagar behöver man absolut slita hårdare i gruvan än andra. Det är allt jag säger. Och tackar min lyckliga stjärna/chef på Cinema att jag slapp se Åsa-Nisse.

Fynd på lokal loppmarknad

Numera äter jag bara utländsk mat.
Förr gillade jag inte kryddad mat.
Numera äter jag kryddad mat.

Den här kokboken har ändrat mitt liv.

Att ge någon fingret

Naglar!

Jag har massor att säga om naglar. För två veckor sedan var jag på ett ytterst inspirerande föredrag i tre timmar – om naglar och lack – och har velat dela med mig sedan dess.

Jovisst, det kan låta som tristast möjliga sätt att spendera en förmiddag. Naglar, what about it, liksom. Men det var precis tvärtom och mina nyvunna kunskaper har hittills resulterat i att jag…
a) ger alla mina vänner manikyr. Hemma vid köksbordet.
b) lägger på det egna nagellacket myyyycket snyggare.
c) har en ökat respekt för manikyrister och nagelteknologer.

Innan dess vill jag bara lite löst beröra ämnet nagellackskulörer. Bloggkollegan Benjamin här på Rodeo håller inte med mig men jag tycker att olika former av grått eller “greige”, eller grålila fortfarande är väldigt fint. Har inget emot grå naglar, tvärtom, jag tycker det är urflott till jeans. Dessutom kommer nya varianter till våren. YSL har ett fint grålila och Chanel ett i silver.

Jag ser gröna naglar överallt också. Ingen personlig favorit men “gröna fingrar” (HAHAHAHAH!) verkar vara grejen i vår. Okej, om man nu måste så rekommenderar jag ändå Chanels Black Pearl här intill, som tar det steget längre och är svartgrönt.

Det viktigaste, när man målar naglarna, är (som med så mycket annat) förarbetet.
Se till att inte rusa, kör en liten session framför teven eller efter badet när fingrar och naglar är mjuka. Polera naglarna, fila och ta hand om nagelbanden, använd gärna olja. Ett baslack förlänger nagellackets liv med flera, flera dagar (liksom gummihandskar när man diskar, har jag märkt).

Scratch nails har en utmärkt guide, kolla i synnerhet Manikyr hemma och Applikationsmetod längst ned så länge, så återkommer jag sen.

För gamla tiders skull – rövhån

Äh, det var länge sedan vi hånade någons röv här på Jazzhands. Nu när det blev så deppigt alltihop, med Dear Zachary och allt så känns det som ett bra läge.

Ja, vad säger man om den här damröven då? Tja, för det första borde man ju tänkt till både en och två gånger angående skärpet, och den hårda åtstramningen. Sen kan man ju säga vad man vill om att fluffiga bomullsbyxor är “bekväma”, men dude, smickrande är de inte. Plus dock för rövens sköna rullning, en riktigt kramvänlig bakdel. Fem av fem glada skinkor i betyg!

En gång rövhånare, alltid rövhånare!
Rövhånare unite!!!

Gröna dofter

Fantastiskt bra blogg du skriver! Jag undrar vad man ska satsa på i doftväg om man är ute efter något som är så “rent” som möjligt, utan konstigheter, åt det naturliga hållet (gärna eko)?

Rebecca

Hej Rebecca!

Du menar rent som i rent utan kemikalier? Det finns en del parfymföretag som satsar på detta varav det tuffaste kanske är Honoré des Prés. De säljs just nu för ganska mycket pengar på NK. Kollektionen I love NY innehåller bland annat en ganska spektakulär parfym som luktar morot, och som säljs i en take away-coffee-mugg.
Ett annat alternativ är förstås doftoljor, och eteriska oljor som man köper i till exempel hälsokostbutik. Här brukar man kunna hitta fina patchoulidofter, och Ylang Ylang, om man gillar den typen av dofter.
Kiehl’s har också “rena” parfymoljor. Jag tycker att de luktar rätt syntetiskt, men smaken är olika. Deras grapefruktolja är poppis, men den kostar runt 375 kr för ett litet rör. Korres har också, om inte 100% så närapå, ekologiska parfymer.
Den som är intresserad kan göra egen parfym från blommor och oljor, på Shenet finns intressanta recept.

Säkert finns det läsare med andra tips?

Någon annans smärta

Ibland lägger man sina egna sorger åt sidan en liten stund, och tar på sig någon annans. Det är aldrig så att man planerar det, ofta dyker den andra sorgen bara upp och kräver sin plats.

Igår såg jag Dear Zachary. Med lite tur ligger den kvar på SVTPlay ett tag till så att fler har chans att se den. Jag minns nämligen inte när jag blev så (illa) berörd av en dokumentär sist.

Varför ser man en film som får en att må dåligt, undrar en vän på Facebook, utan ironi.

Jag tror att det är för att man vill bli berörd. Och för att man inte vill känna sig ensam. Delad sorg är halv sorg, som bekant, och ens egna mörka moln drar sig undan för en liten stund när någon annan tränger sig på. I det här fallet en börda och sorg som är så enorm att filmen lämnar tittarna med en förstummad beundran för de som orkat ta sig igenom den.

Jag syftar på paret Bagby, som är de som främst lotsar filmen framåt. De förlorar sin enda son, Andrew. Han blir mördad, eller snarare avrättad, och vem som gjort det står snart mycket klart. Men frustrerande ofta kommer rättsliga lagar och procedurer i vägen för det man upplever som rättvisa. Dear Zachary visar upp detta i den fulaste, jobbigaste, äckligaste formen. Jag tror det kallas byråkrati. Eller, så kallas det bara tragedi, ren och skär.

Jag blir så berörd att jag får ont i magen, måste ta en sömntablett innan jag kan somna. Vänners FB-walls vittnar om samma upplevelser. “Jag har aldrig gråtit så mycket…”, “Det värsta jag sett” och “Jag kunde inte sova”.

Så varför ser man den då, undrar min vän uppriktigt. Varför ser man den.

Tja. Jag kanske är ute och cyklar men varför ser man Romeo & Julia när man vet att den kommer att sluta olyckligt? Varför ser man Schindler’s List, eller valfri dokumentär om andra världskriget? Man vet ju att det kommer gå åt helvete i slutet. Men någon gen inom oss vill ändå utforska människans grymhet, världens absurda orättvisa och varats olidliga lätthet. Kanske känner vi oss både mindre och större då. Små, obetydliga utan några egentliga sorger, om man jämför. Efter att min SVTPlay släckt ned och jag gick in på FB blev jag initialt äcklad av statusuppdateringar, länkar, tips om dyra köp och annat som tycktes så banalt i stunden.
Men sen känner man sig stor. Jag gick in på Dear Zacharys hemsida, skrev en hälsning i gästboken och inser att många, många fler redan skrivit sina hälsningar där. Folk kan ha empati. Folk världen över kan beröras på samma sätt, känna samhörighet, ödmjukhet och beundran – av en film och av ett par människor. Det gör mig rörd. Jag antar att det är därför jag ser filmer som denna.