Sedan kan det ju vara härligt att liksom bara nämna att en sån här grej existerar: en tallriksstor våffla som också är en brownie serverad med overdos fudge och löjligt mycket glass.
Jag och Hollywood-Lotta försökte dela på den. Det gick inte, jag tror minst en tredjedel blev över och då var jag sänkt för resten av dagen sedan. Kunde inte ens äta middag. Känner mig fortfarande helt sockerseg så här dagen efter.
Tog en Uber till Sherman Oaks för att se Point Break. Ja, precis. Typ en halvtimmes biltur dit. Men jag var tvungen, skrev en recension för TT och trodde i min enfald att den gick på typ vilken biograf som helst här i krokarna men det visar sig att den är gammal här nu och därför förpassad till förortsbiograferna. Ändå ett härligt vardagsäventyr. Jag var den enda personen i hela biografen. Den enda i hela salen. Skärpan var dålig, filmen kass. En härlig dag på det stora hela i sin vardagliga lunk. Här är recensionen.

• Postad 2016-02-03
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None