Jazzhands

Drömskt

peet
Kullarna är så gröna, så lugna. Som en skyddande, mjuk mur kring staden. Det är varmt idag, över trettio grader. Han börjar jobbet vid elva idag så vi tar en sovmorgon, vaknar halv tio och hör grannens papegoja kraxa. Grannen har flera papegojor. Stora fåglar i stora burar, ibland går jag förbi hans hus med flit och hoppas att en papegoja är ute och vill hälsa.
Jag rostade blomkål i ugnen, ett stor huvud som jag köpt på marknaden. Priserna är löjliga, tjänar de ens pengar på det här? Fem solmogna, kaliforniska citroner för en dollar. En tjock bukett grönkål för en dollar. Och så vidare.
Jag rostar blomkålen med rödlök och vitlök, jag tänker servera den med pasta och lite riven ost. Kanske kapris också om han gillar kapris. Alla gör ju inte det.
Jag har saknat att laga mat och baka. Jag har saknat hur avslappnande och stärkande det är. Det är något mer utmanande att stöka i hans kök. Dels är mått och temperatur olika, dels är hans gasugn lite oberäknelig och dels har han inte så många köksredskap. Men jag gillar det, det är mer av en utmaning. Mer McGyver.
Man ser kullar från fönstret. Gröna, lummiga. Man ser en klarblå himmel utan minsta lilla moln. Hur hamnade jag här?
En ny granne flyttade in tidigare i veckan, i lägenheten mitt emot. Jag möter henne utanför huset, hon hälsar och presenterar sig. Jag säger att jag egentligen inte bor här utan bara hälsar på. Jag specificerar ingenting, jag vet inte vad jag kan specificera. Det är okej. På marknaden dit jag går själv eftersom han jobbar sent, träffar jag hans två kompisar. De presenterar mig för en tredje kompis som har ett litet stånd där han gör ballongfigurer. De säger att jag är “en vän” till deras vän. Jag hör tvekan i rösten men uppskattar artigheten. Jag tror det är artighet i alla fall, att inte anta saker och ting. Det är helt okej för mig, i alla fall för tillfället. Jag vet att han tänker på mig, jag vet att jag kan få honom att skratta.
Den nya kompisen gör en blomma av två ballonger och ger den till mig utan ett ord. Jag tackar så väldigt mycket. Hur hamnade jag här?

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen